Kom igen, det är dags att vara den som gör det rätta.

Det måste vara viktigare att vi bryr oss om andra än att vi tävlar om vem som har högst status.

Andra gången denna höst förargar sig krönikörer i Aftonbladet över stockholmarnas elakhet, ovänlighet och egoism. Två andra som även de skrivit inlägg på sina bloggar om sin avsky kring detta dåliga beteende från invånarna i vår huvudstad är Laila Bagge och Annika Leone. Det beskrivs i det olika texterna om hur stockholmare knuffar sig fram i tunnelbanan, mataffären eller på krogen för att komma först, utan ett tecken på att be om ursäkt. Hur de vägrar visa hänsyn och respekt mot medmänniskor och att de flesta i staden verkar bryr sig mer om sitt rykte, sin status och förnämlighet än att vara snälla.

Peter Kadhammars exempel i sin krönika är från en händelse på ettans buss genom centrala Stockholm. Ingen av de icke-handikappade passagerarna som verkar vara i åldrarna 20-45 reser sig upp från handikapplatserna de sitter på för att ge plats åt den äldre damen med rullatorn som precis stigit på efter att med stor möda kämpat sig igenom snökaoset. Inte ens när mannen i kostym blir tillfrågad om han snälla kan tänka sig att ge sin plats åt den äldre damen, sittplatsen som är hennes rättmätiga plats som pensionär, tittar han upp. Inte en min. De övriga passagerarna runt omkring som hört frågan och sett mannens reaktion tittar snopet och obekvämt runt omkring sig, men även de sitter bestämt kvar medan de undviker den äldre damens nästan tårfyllda blick.

I båda krönikorna som publiceras på Aftonbladet denna höst belyser författarna hur dåligt människorna i Stockholm mår av denna ogästvänlighet, egoism och elakhet från sina medmänniskor. Jag kan själv förstå och relatera till de författarna skriver.


De gånger jag har besökt Stockholm har även jag upplevt det.


Jag vill påpeka för dig som läsare att stockholmarna självklart inte är de enda som beter sig illa. De får i denna text och i krönikorna och blogginläggen jag hänvisar till stå som exempel för ett illvilligt beteende som självklart inte gäller varenda invånare i Stockholm. Det behöver inte ens vara ett typiskt beteende för just Stockholms stad.

Det finns dock en stort nytta i att lyfta den här problematiken kring hur vi egentligen beter oss. Även om det i detta fall är som stockholmare som (oförtjänt?) får ta smällen. Vi behöver se verkligheten. Detta katastrofala beteende är något som gäller oss alla. Vi är alla en del av problemet och en del av lösningen.

Vi har alla låtit det här respektlösa, elaka och egoistiska beteende ta sig in i våra samhällen. Ja, vi har t o m normaliserat det. Nästan börjat idolisera människor som beter som svin och bara tänker på sig själva. Varför tillåter vi människor att inte vara snälla? Varför låter vi de människor som gått över lik för att nå framgång inspirera oss? Det finns ett enkelt och tydligt svar på detta, mer om detta snart.

Jag har i hela mitt liv upplevt detta hårda, elaka och ”enbart tänka på sig själv-skita i alla andra” klimat. Det fanns där i grundskolan, på gymnasiet och på fotbollträningarna. Det fanns där i omklädningsrummet och på festerna. Det fanns på min första arbetsplats och det har funnits på nästan alla arbeten därefter. De arbetsplatser som aktivt arbetat för en vänlig företagskultur är de arbeten jag mått bäst på. Dessa arbetsplatser har även varit de mest framgångsrika av företagen jag arbetat för, vilket säger en del. Det är dags att vi börjar aktivt arbeta för en förändring.


Varför är vi inte snälla? Varför uppmuntrar vi varandra att gå över lik och bara tänka på oss själva för att nå framgång? Varför jobbar vi inte hårdare för en förändring?


Svaret är enkelt och kort. Det är lättare och bekvämare att vara elak.

Det är jobbigt och obekvämt att vara den som står upp för det rätta. Att vara den som säger ifrån när andra beter sig dåligt. Det är lättare att vara tyst. Det är ansträngande att vara den som ger upp sin plats till den äldre kvinnan, eftersom vi då måste offra något. Det är lättare att låtsas som ingenting och sitta kvar, skammen kan vi förtränga så småningom.
Varför ska du le, vara vänlig och låta någon annan gå före dig i tunnelbanan? Varför ska du göra ett skit för någon annan? Ingen annan i världen bryr sig ju?
Jodå, vi är några som bryr oss. Därför begär jag något av dig.

Jag begär av dig att arbeta varje dag för att ta bättre beslut, göra godare handlingar och ha ett välvilligare beteende. För jag vet att i slutet av dagen så är det inte bara jag eller några få andra som straffas för att du inte är snäll. Det är inte bara människorna du knuffar undan på tunnelbanan som mår dåligt. Det är inte bara den äldre damen som har ont i ryggen som vill börja gråta för att du inte visar henne välvilja. Det är i slutändan alla människor  möter. Dina kollegor, dina kunder, dina släktingar och dina barn. För som Dominika Peczynski skrev, det elaka beteendet är smittsamt och går i en ond cirkel. När människor ser att du inte bryr dig om andra, så kommer de ta efter ditt beteende. Du är ansvarig för hur du beter dig och du är ansvarig för hur människor beter sig. Vi är alla ansvariga.


Vad tror du händer om ingen bryr sig om att vara snäll?


Vad händer om jag och de andra som slåss för ett bättre samhälle istället uppmuntrade dig till att fortsätta knuffa bort alla andra? Du vet liksom jag att om vi alla slutar ta goda beslut eller slutar bete oss välvilligt, då går allt skogen. Det skulle eskalera och det du först inte tyckte gjorde något, kommer sedan vara något du önskar vore ogjort. Du som är snäll; fortsätt för det är värt det. För er som inte bryr er och knuffar bort alla andra eller ni som ser på utan att våga säga ifrån; kom igen! Det är dags nu. Det är dags att vara den som gör det rätta.

Glöm aldrig. Snälla människor kan förbättra världen över en natt, elaka människor förbättrar den inte alls.

 

Filip